mrsnatten

Fy vad omskakad man kan bli av det som händer i ens liv!
När man tror att det kan inget bli värre eller jobbigare så
förstår i allafall jag att det visst kan det bli det!

Jag trodde JAG visste vad ångest var men "tji" så var inte
fallet.

Jag ska berätta för er mitt livs värsta tre veckor någonsin
under mina snart 40år. Och då kan jag tillägga att jag förlorat
några nära och kära. Fått missfall några gånger, skilsmässa
köpt och sålt två hus. Fått barn 2 månader förtidigt och dess
oro. Har värk varje dag som jag måste stå ut med andra sorger
och tunga saker i mitt liv och i min ryggsäck! Som gör att jag
i bland kan känna mig nere och ledsen!

Men detta som hände mig för tre veckor sedan var det värsta
jag varit med om!

Min läkare skickade mig på mamografi pgav. att jag ätit östrogen
i över tjugo år. jag var på mamografi för ca.6år sen också. Egentligen
så behöver man ju inte det förrän efter 40år å jag har ju inte fyllt det
än. I allafall så skickade han mig eftersom jag liksom ligger i riskzonen.

Dom klämde in mina stackar tutts i maskinen ännu en gång......
Jag fick vänta på att läkaren tog en titt på plåtarna, efter ett tag fick
jag komma in på ett sk. ultraljud på brösten. Jag såg direkt att det
var något som inte skulle vara där på bildskämen. En knöl!!!!

Efter 1½ timme så satt jag påväg till jobbet i bilen fylld av ångest.
En knöl tankarna for runt som virvelvindar i huvudet för att sluta
som en storm.

- Ska jag dö nu?
- Cancer bara ordet fick min kropp att frysa till is!
- Mina barn då?

Ja jag kan inte beskriva vad jag tänkte, fanns ingen sans på tankarna
alls. Ingen idé att boka klippning jag kanske ändå ska tappa håret.
Hur vill jag att min begravning ska vara? Hur ska jag göra så att mina
barn har minnen i från mig! Hur vill jag att deras liv ska bli, utan mig!
Hur ska dom hålla kontakt med varann utan mig? Carro, Sebbe å Clara!
Allt precis all fokus hamnade på barnen. Ena dagen kändes det okej
nästa dag hade jag panik!

Dödsångset är det detta som är dödsångest jag har ju bara levt halva
livet!!!!

Dom sa att jag skulle bli kallad på magnetröntgen om 1-2 veckor.
Vänta 1-2 veckor????

Googel i all ära men det kan vara negativt också jag googlade bröstcancer
och ställde mig egna diagnos. Min magkänsla sa att detta ser inte bra ut med
tanke på att jag ätit östrogen i så många år!

Ångestattacker, tårar i min ensamhet med ett leende utåt så fixade sig vardagen!

Men jag fick nog i går då det gått tre veckor, jag ringde min läkare, bröstenheten
och sökte efter svar!

Idag ringer dom upp mig en sköterska från lasarettet som tittat i min journal.
Min läkare var ledig denna vecka och skulle skriva brev till mig nästa vecka.
Så dom skulle alltså låta mig ha ångest en vecka till!

Hon sa: DU ska inte vara orolig DU ska släppa detta nu. FÖR flera läkare och flera
specialister har tittat på dina plåtar. DU har en ofarlig knöl en sådan som inte
känns utan bara syns på mamografi. Strukturen på knölen som är liten talar om
att den är ofarlig! DU får komma tillbaka på ny mamografi om två år!

Jaha?????

Bara så???

Läkaren som jag hade vid besöket bröt och var utländsk hon sa att jag skulle på
magnetröntgen pgav av knölen jag frågade två andra som var i samma rum dom
förtydligade så att jag hört rätt!!!

Ja så nu så ska jag bara släppa det! Inte så himla lätt kanske låter underligt för
er!

Jag ska försöka jobba på det! =) Men ändå kommer tankarna dom kan ju ha fel eller?
Det händer ju faktiskt. Jag får tro på det en vän skrev på sms till mig i dag, hon jobbar
inom sjukvården. Hon skrev: Om dom hade den minsta tvekan så skulle dom inte släppt
det då skulle dom undersöka mig vidare! Så jag väljer att tro på den teorin. Orkar inte ha
mer ångest!!!



Mina tutts jag gillar dom....... inte mycket att skryta över men dom
är en del av mig! Jag hatade ena för ett tag ;-) Jag skulle aldrig
tveka att ta bort dom om behovet en dag fanns!

Tjejer jag säger bara kläm och känn på era bröst!!! Jag önskar
ingen denna hemska ångest!!!!

Krama varann ta vara på varann!!!

Nu blev det ett hemskt långt inlägg ler det längsta jag någonsin
skrivit!

Tjing och en kram till dig!