mrsnatten

Ni som är föräldrar törs ni sätta gränser och säga i från när andra ser och hör?! Eller är ni rädda att bli dömda på ett eller annat vis?

Jag har i några veckor känt ångest när jag hämtat tösen. Inte ångest utav att hämta henne eftersom det är bästa ögonblicket på hela dagen. Men hennes 4-åriga bemötande mot mig. Aldrig glad att se mig, arg varenda dag när jag kom, spelade ingen roll om jag kom kl.14,15, 16 jag kom alltid fel tid.

Så i går fick jag nog, när jag kom för att hämta henne så skrek hon nej och blev arg och tjöt. Jag sa:  jaha då går jag hem själv hej då! Och gick ut igen gissa om hon tjöt som en "stucken gris" ( gjorde ont i mamma hjärtat men det var ett nödvändigt ont) Och ni skulle sett minen på övrig föräldrar i kapprummet haha! En av pedagogerna gjorde tumme upp inför alla och sa... Bra, suveränt! Jag vände givetvis tillbaka in fick en gråtande tös i mina armar (detta handlade totalt om ca.2min) Jag förklarade att jag blir ledsen över hur hon bemöter mig när jag kommer för att hämta henne och att jag längtat hela dagen efter att få komma och hämta henne. Och att faktiskt mammor också kan bli ledsna. 

Idag när jag kom var hon inne i en rolig lek och skrek nej när jag kom. Det var ju så hon gjort varje dag ett tag nästan så hon inte visste annat. Jag tittade på henne och sa: oj då nu blev det tokigt, vi gör om det så jag gick till kapprummet och vände tillbaka och möttes av en glad tjej som sa Hej mamma! Och dessutom av stora medhållande leenden av pedagogerna.

Min reflektion och fundering är?! Hur många föräldrar/vuxna vågar/ törs sätta gränser i små och stora situationer?! Hur ska våra barn förstå? Hur man bemöter andra människor om inte vi törs lära dom.

Jag har och ser ofta föräldrar som otydligt visar sitt missnöje över hur barnen beter sig. Och inte törs visa, säga och lära dom i situationen (konsekvent) Utan mer med kropps språket visar och tror inte det syns. Eller hur dom gnäller och tjatar påväg till bilen mm. 

Vi måste våga fostra våra barn i andra vuxnas närhet!? 

Men gnällas ska det hur barn och ungdommar är, det är vi som skapar dom och är förebilder. 

Jag och tösen fick en mycket bra start på resten av dagen som vi har tillsammans, endast några timmar innan säng gående. Dyrbar tid efter jobbet innan kvällen den vill iaf inte jag att vi ska gnälla och tjafsa bort. Utan den vill jag ska ha kvalité för både henne och mig <3